Öga mot öga med en av havets invånare. Få känner dem så bra som Jan Reyniers. Jan Reyniers känner sig mer hemma under vattnet och dess invånare än de allra flesta. I följande intervju berättar han om sitt arbete - ett fantastiskt äventyr!

e mag: Var tog du dessa fantastiska bilder i så kristallklart vatten? JR: De togs i april 2007, under en resa till Indonesien, regionen Irian Jaya, Fak Fak. e mag: När och varför började du med undervattensfotografering? JR: Jag har dykt i mer än 12 år, och under en tid arbetade jag som professionell dykinstruktör. Jag tog många fotografer med under vattnet, och när jag såg deras bilder tänkte jag "det där kan jag också göra". Även om jag bara hade sysslat med fotografering i tre år, kände jag till mycket om det från mina erfareheter som professionell guide, och alla mina resor och upplevelser runt om i världen. Genom att visa mina bilder försöker jag övertyga folk om att världen under vattnet är någonting mycket speciellt och värdefullt, men även känsligt och som är i desperat behov att skydd! e mag: Vad vill du säga med dina bilder? JR: Jag försöker få ett vanligt föremål att se ovanligt ut, men det är svårt. Jag menar, hur får man en korall eller fisk att se ovanlig ut? Men Olympus E-330 är en fantastisk kamera, och funktionen för Live View gör det möjligt att ta unika bilder - särskilt under vatten.

Fascinerande perspektiv under vatten med E-330 av Jan Reyniers.

e mag: Vad använder du för utrustning?

JR: Tillsammans med Olympus E-330 använder jag oftast objektiven från ZUIKO DIGITAL: 50 mm, 11-22 mm, 7-14 mm och fisheye, tillsammans med undervattenshusen. Jag använder även två Inon Z240 stroboskop. Jag gjorde själv skruvinfattningen.

e mag: För alla våra läsare som är intresserade av dykning, vad är det största misstaget som kan undvikas?

JR: Att spara på objektiven. De är den viktigaste delen när det gäller att ta bra bilder. Så investera i bra objektiv. De håller dessutom längre än din kamera!

e mag: Vad är skillnaden mot att ta bilder ovan vattnet?

JR: Vatten och luft är två faktorer som du måste tänka på i mycket högre grad när du tar bilder under vatten. Vatten: strömmar, flytkraft, dykkunskaper, fokusering, skärpedjup, ljus, förberedelse för utrustningen och alla tillbehör i form av undervattenshus. Luft: Djup och hur länge du får vara under ytan. Kvantiteten på luft bestämmer hur länge du kan hålla på under vattnet, och tiden är en faktor som bestämmer hur ofta, länge och djupt du kan dyka mellan gångerna. Det måste man alltid ta med i beräknandet.

e mag: Vad gör undervattensfotografering så fascinerande?

JR: Det ger en helt ny dimension till dykningen. Jag tror jag skulle ha slutat att dyka helt om jag inte börjat ta bilder. Jag började tröttna på det. Jag tyckte att jag hade sett allt. Men tack vare att jag började fotografera börjar man se reven och dess invånare på ett helt nytt sätt.

e mag: Vilket är ditt största äventyr med kameran under vattnet? Ge oss en liten historia...

JR: Jag har en liten anektot från när jag var med några vänner i Egypten, Sharm-el-Sheik och dök. Vi beslöt oss spontant för att dyka en dag. Då området inte såg så lovande ut gällande fotografering, tog jag inte med mig min kamera. Vi såg en ovanlig skorpionfisk, en röd lejonfisk, havsanemoner, rockor och en massa andra saker som man vanligtvis inte ser. Jag kommer även ihåg att det nästan inte var några strömmar alls. Efter att ha simmar runt hörnet på ett stort rev, kände jag att någonting konstigt var på väg att hända. Jag kan varken beskriva eller förklara det, men alla fiskar reagerade helt plötsligt annorlunda, och det dimmiga ljuset gjorde att det nästan kändes overkligt. Så, långt bort, såg jag någonting som såg ut som ett stort, svart moln som kom mot oss.Jag pekade ut det till mina vänner. Alla stannade, nyfikna, för att se vad det var. När det kommit tillräckligt nära såg jag att det var det mest fantastiska fiskstim jag någonsin sett. Tusen och åter tusen av fiskar simmade runt omkring oss. Det var så många att vi inte såg varandra. Instinktivt simmade jag lite djupare för att få en bättre överblick av hela händelsen. Då såg jag två, grå revhajar som simmade under fiskstimmet, och jag var övertygad om att de gjorde sig redo att hugga in på middagen. Allting var så bra förberett som det kan bli för ett fantastiskt skådespel, ljuset, fiskstimmet, hajarna, karaktären på revet....allt....utom min kamera. Jag var så upphetsad och samtidigt så irriterad och arg på mig själv att jag inte hade tagit med mig kameran, och därmed gått miste om ett så sällsynt ögonblick.

Vi stannade självklart under ytan och tittade på händelserna så länge vi kunde innan luften tog slut och vi var tvungna att simma upp till ytan. Mina vänner spenderade sedan hela kvällen med att prata om det. Men jag hade blandade känslor; ledsen och glad på samma gång. Sedan dess dyker jag aldrig utan min kamera. Till och med på testdyk eller sista dyket på resan. Jag har alltid kameran med mig - för säkerhets skull.

“Med min erfarenhet som professionell guide med många dyk runt om i hela världen har jag fått kunskap om var man hittar särskilda arter och hur de beter sig. Resten är tålamod och passion“. (Jan Reyniers)

Invånarna på djupaste botten - förevigade av Reyniers.

JAN REYNIERS föddes den 22 april 1960 i Antwerpen, där han fortfarande bor. Han financierade sin hobby som dykare genom att vara ägare till en biltvätt. Efter mer än 2 500 dyk runt om i hela världen - även under extrema förhållanden såsom under is och i tropikerna - är hans kunskaper om undervattensfotografering högt värdesatta. Hans nästa resa går till Papua Nya Guinea, Galapagos, Fiji, Palau, ryska och afrikanska insjöar och floder ...